Begravningen igår var jättefin! Den var honom värdig... Jobbigt var det men samtidigt så kände jag en lättnad efteråt eftersom vi nu har fått ett avslut! Det var tungt att se mamma så ledsen, när hon stod ensam framme vid kistan och tog farväl... Men farmors styrka förvånade mig, hon ställde sig och läste en vers hon skrivit, till pappa, framme vid kistan...
Det blev en stor begravning, vi blev närmre 50 personer, och vi som inte ens hade tänkt ha någon begravning från början...! Tack alla ni deltog, det värmde!
Livet går vidare, man får ta ett steg åt gången...
Sov gott pappa!
Amen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar