Svarta dagar!

I tisdags förändrades mitt liv fullkomligt, min pappa gick hastigt bort! Han var sjuk, men inte så pass sjuk att detta var väntat...inte än iallafall! Det blev en chock för oss alla! Dessutom så blev allt mer komplicerat då han avled under en semestervistelse i Tyskland... Vi åkte ner omgånde efter beskedet. I Tyskland satt mamma ensam.
Det blev två övernattningar i Tyskland innan vi kunde åka hem igen. Sjukhus, begravningsbyrå, försäkringsbolag och SOS skulle kontaktas först och papper skrivas på... Som om inte allt var jobbigt redan som det var... Varför kan inte allt sådant här gå per automotik? Det var långa dagar och nätter och vi var alla helt slut...
Nu har vi äntligen fått komma hem, men här hemma väntar ännu mera jobb, det känns som att det inte finns någon ände på det!?! Kontakta släkt o vänner, sjukhus, hjälpmedelscentral, försäkingsbolag, ha begravning, boupptäckning, tömma mammas hus o.s.v.
Vi alla tar det olika och mammas önskan är att få det klart få fort som möjligt, och det har jag lovat att hjälpa henne med! Så en hektiskt, jobbig och sörjande tid ligger framför mig...
Vet att vi kommer att ta oss igenom detta, vi mår under omständigheterna okej! Vi visste ju alla att han var sjuk och att denna dagen skulle komma, dessutom så slipper han nu lida mer!

Vila i frid pappa

1957 02 15 - 2010 08 10