Min man...

17 December 2005... Den dagen steg han dramatiskt in i mitt liv! Allting förändrades, till det bättre förstås, och ingenting blev sig likt!
Allt har gått så fort, snart har vi väl även glyttar, hus och ringar på fingret?! Tror att när vi väl bestämmer oss så kommer det att gå i en rasande fart... Hahaha...
Martin och jag är väldigt olika varandra, men det är väl så det brukar vara - att "the opposite attract"?! Det kan vara både till fördel och nackdel, men oftast så är det just det som gör oss fulländade...att vi kompletterar varandra! Martin ger mig styrka, självförtroende att våga och möjligheter till sådant jag aldrig haft förut (mestadels pga ekonomiska skäl), dessutom ställer han upp för mig i vått & torrt!
Visst kan vi, precis som alla andra, ha delade meningar och bli ovänner ibland. Men oftast beror sånt på förhastade slutsatser och missförstånd. I slutändan löser allting alltid sig och vi fortsätter tillsammans och vänder det förflutna ryggen! Det räcker att man tar med sig de fina minnena, och det är ju trots allt de som överväger (eller bör göra iaf) i en relation!

Jag önskar mig, och min älskling, ett härligt liv tillsammans!

* Älskar dig, Martin! *